Sanna och jag var upp till Lizas grav på eftermiddagen, ville
se till att alla ljusen lyste.
Det är fortfarande så ofattbart att hon inte finns med oss längre,
särskilt jobbigt var det förstås under julhelgen.
Men en del av Liza finns alltid kvar, lilla Lykke som är en
kopia av sin mamma både till utseende och sätt!
Igår var det också en ovanligt kämpig dag, speciellt när det
började närma sig tolvslaget.
Då kom tankarna på Liza, tankar som jag i vanliga fall försöker
förtränga. Jag har inte riktigt tagit in än att jag aldrig mer får
krama om henne, att hon aldrig mer ringer och frågar
om jag vill komma över på en kopp kaffe, eller att hon aldrig
mer kommer hem och hälsar på.
Det finns så många "aldrig mer", två ord som jag hatar så
in i helvete!!!
♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka ♥♥♥
//Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar