Tio månader av...

,,,saknad och sorg, och som har gett mig

olika typer av kroppsliga symptom.

Glömska, stress, bristande koncentration,

och irritation för att nämna några.

 Jag gör upp planer för morgondagen, men

 när det kommer till kritan kommer jag mig inte

 för att genomföra dem. Det gäller även saker som

 jag tidigare gillade att hålla på med, typ att

fixa till loppisfynd.

 Att läsa en bok är bara att glömma, jag har svårt att sitta stilla och

kan inte koncentrera mig på vad jag läser.

Glömmer saker hela tiden, jag måste skriva upp det mesta för

att komma ihåg.

 Jag har om möjligt blivit ännu mer asocial, ringer nästan aldrig till

någon förutom barnen, mamma och Lena (Lizas svärmor).

Orkar inte vara trevlig, därför åker jag inte heller spontant och 

hälsar på någon eller gör upp planer på att träffas.

 Men igår hände något som gjorde mig väldigt varm om hjärtat.

 Jag mötte en man som jag bara känner till namnet, och vi

hejade på varandra.

Han hejdade mig och sa att vi inte hade träffats sedan Liza dog,

och därför ville han beklaga det som hänt.

Sedan sa han det som gjorde mig så rörd: han ville möta

mig öga mot öga, och inte gå en omväg för att slippa säga

något av rädsla att jag skulle bli ledsen.

Grejen är ju att jag har blivit mer ledsen när folk låtsats som

om inget har hänt, jag funderar på om de kanske tycker att

det har gått så lång tid sedan det hände.

Att de inte vill riva upp några sår som skulle få mig att bli ledsen

 och börja gråta...

TÄNKER PÅ DIG...

När dagen är tung

Och livet känns kallt

Är det svårt att se

En mening med allt.

Så ensamt det är

Att bära en sorg

Men bördan kan lätta

Med andras försorg.

För tankar kan värma

Och ord göra gott

En blick kan berätta

Att någon förstått.

Så känn att du har ett stöd

I mig

För du ska veta

- Jag tänker på dig.

                                                   Av Siv Andersson

Varje fredag hämtar jag Lykke på förskolan efter lunch, och

sen är hon hos oss till läggdags.

Hon vill prata mycket om Liza, funderar än på det ena och än

på det andra. Det känns fint för mig också, för jag vill naturligtvis

hålla Lizas minne levande för lillgumman!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥

//Mamma