Älskade lilla ♥Lykke♥

Egentligen är nyårsafton en dag som alla andra, men många

med mig känner nog att den är lite läskig ändå.

Vi står inför ett nytt år och vet inte vad som kommer att hända,

och det ska vi vara tacksamma för!!

På tolvslaget 31/12 2013 så visste vi barmhärtigt nog inte att

Liza skulle tas ifrån oss, och det genom en fruktansvärd olycka.

Vi har tagit oss igenom det första svåra året, men sorgen mattas

aldrig av. Tiden läker inte alla sår!!

På tolvslaget ifjol var det förstås ledsamt, ingen av oss kunde

känna någon glädje.

 Många försökte "trösta oss" med att 2015 bara kunde bli bättre.

Men på julaftonsförmiddagen så fick vi en fruktansvärd nyhet:

Lykkes pappa var död!

När hans familj kom hem till oss och berättade, så blev det en

känsla av att vara i en mardröm, 

Vi försökte så gott vi kunde att göra julaftonen till något fint

och bra för barnbarnen, och det tror jag vi lyckades ganska bra med.

Lykke (som kom till oss dagen innan jul) hade

naturligtvis många funderingar, och vi vuxna

försökte förklara så gott vi kunde. 

Det märks tydligt att hon förstår mer nu än för

ett år sedan när Liza dog. Därför är det viktigt

att inte "mörka" något, utan att vara öppen och

 försöka svara på de frågor hon ställer.

 På kvällen när det blev tyst och stilla i huset så brast

det för mig. Jag grät över att Lykke har blivit föräldralös,

över orättvisan i att så unga människor rycks ifrån oss och

så blev sorgen över Liza så mycket starkare den kvällen.

Jag känner så mycket för hans föräldrar, syskon, släktingar och

vänner, vet vilket helvete de går igenom nu.

Vad som händer med Lykke är det ingen som vet, allt ligger

i socialens händer. Men i nuläget så finns vi och farfars, och

vi gör så gott vi kan för att hon ska känna trygghet i denna

fruktansvärda situation!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥

//Mamma

Da'n före doppareda'n

Dessa dagar innan jul har det dykt upp bilder av Liza nästan

 hela tiden: jag "ser" hennes glädje över alla traditioner som

vi har i familjen.

Det är fortfarande så fruktansvärt ofattbart att hon inte ska fira

med oss, istället måste vi åka upp till hennes grav och tända ljus.

Men jag vet att hon ändå på något sätt finns med oss,

att hon delar Lykkes glädje över tomten som kommer

med paket.

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥

//Mamma

Jul nummer två...

...utan Liza närmar sig, och OJ vad det känns tungt.

Det känns mycket jobbigare i år, det känns som att allt sitter

 i tjära! Men det var väl som så att ifjol var chocken så stor, så

då kändes det "bra" att kunna fokusera på något konkret.

  Jag som alltid varit ute i god tid när det gäller julklappar, i år

har jag knappt börjat!

 Men på fredag ska Johan och jag ta itu med det, vi har i alla fall

ganska bra koll på vad som ska köpas.

 När det kommer till maten, så har vi

aldrig haft ett överflöd på julbordet.

Köttbullarna gör jag själv, men det

andra finns faktiskt att köpa på ICA!

 Bakningen då? Jo det blir väl några sorters

kakor, det är ju bra att ha nånting att bjuda på.

Strassburgare och drömmar är givna, en ny favorit

hos döttrarna har blivit nougatkakor. 

Jag bakade dem första gången julen -13, Liza

älskade dem så de är för alltid förknippade med henne.

Jag säger bara en sak: tack gode gud för att det blir mörkt

tidigt! Det blir bara en "vanlig" städning, det får bli en riktig 

vårstädning sen istället.

 Pyntat har jag i alla fall gjort, tomtarna

står där de alltid har stått.

 I år har jag som synes frossat i hyacinter. 30 kronor

för tre stycken på ICA, det har blivit ett gäng med

arrangemang. Liza (som så många andra med henne)

älskade doften, tur att ingen av oss är allergiska!

När jag och Lykke häromveckan satt och pratade

om julklappar, så sa hon att "mamma måste också

få en". När jag frågade vad hon trodde att Liza ville

ha, svarade hon ett hjärta.

Så jag ska försöka hitta något fint som vi kan lägga

på graven på julafton!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥

//Mamma